Indisk "konsthonung"

I tidningen "American Bee Journal" 01-1999 kunde man läsa om fabriken Dhamur Investos i Indien.
Av sockerrör framställes en honungsliknande sockersirap som framförallt levereras till honungstappstationer i hela världen.
Där blandas den med vanlig honung oftast i proportionerna 1:1. Företaget i Indien producerar 14.400 ton om året och påstår att denna honungsersättningsprodukt inte går att spåra med traditionella metoder.

Efter att jag många gånger har rest runt i Indien så vet jag dock ett sätt att spåra detta produkt, smaken!
Jag har aldrig lyckats hitta god honung i Indien.
Antagligen har jag aldrig fått tag i riktig honung, utan endast denna sockerrörsirap, som har en markant och säregen smak.

Man kan även i Sverige, till billiga priser köpa honung som jag tycker smakar otrolig likt den indiska konsthonungen!

Importerad honung

Svenska biodlare får etikettera även importerad honung med föreningens märke, men det ska framgå att den är importerad.
Honung från olika länder får blandas.
Termerna "EG-honung" och "icke-EG-honung" räcker som märkning.
Enligt EU regler får honung som uppvärmt så mycket att enzymerna förstörts (35-40°) inte kallas honung utan får då bara säljas som "bagerihonung".

Honung från länder utanför EU kan dock ha värmts upp till 70-80° för att hålla honungen rinnande.
Akaciahonung brukar komma från Ungern, som lär exportera mycket mer än vad som är möjligt att få fram i landet.
USA och EU införde i början av 2000-talet importstopp för kinesisk honung för att den innehöll för höga halter av antibiotika och bekämpningsmedelsrester.