Honung som medicin

Nya undersökningar om honungens hälsosamma verkan

Det finns åtskilliga böcker som beskriver honungens förtjänster och propagerar för dess många goda egenskaper och användningsområden. Alla påvisar honungens medicinska betydelse sen antiken, dess tillämpning som läkemedel hos de gamla egypterna, assyrierna och kineserna och hur berömda läkekunniga som Hippokrates (460 - 370 f.Kr.) och Paracelsus (1493-1541) använt honung som botemedel. De flesta av dessa publikationer har dock det gemensamt att de förkunnar honungens ansenliga läkekrafter utan att grunda sig på fakta. Idag finns det emellertid åtskilliga vetenskapliga undersökningar som bevisar honungens hälsosamma verkan
Medan man i medicinens början övervägande lät sig ledas av erfarenheter i valet av behandlingsmetod, förlitar man sig idag alltmer på resultat av vetenskapliga undersökningar. Med anledning av diverse felkällor måste idag olika studier genomföras för att man med statistikens hjälp skall kunna fastställa om en medicin är verksam och säker. Även försäkringskassornas kostnadsersättning bestäms alltmer beroende av ifall nödvändigheten av en viss åtgärd är grundad på vetenskapliga undersökningar eller ej.

Honung vid behandling av sår
Att behandla sår med honung blev omodernt i och med utvecklingen av antibiotika. Idag, då man får mer och mer problem med antibiotikaresistenta bakterier, går honungsterapin mot sin renässans.
Både laboratorieundersökningar och kliniska studier har bevisat att honung uppvisar ett brett antibakteriellt spektrum. Dessutom har den ingen ogynnsam inverkan på den skadade vävnaden. Förutom sin antibakteriella verkan understödjer honungen en snabb rengöring av såret, så att obehagliga lukter försvinner. Den fuktiga miljö som honungen ger upphov till påskyndar dessutom läkningsprocessen. Dessa infektionshämmande egenskaper reducerar även smärtor, svullnader och varbildning. Med honung läker sår dessutom med mindre ärrbildning som följd. Med anpassad förbandsteknik kan man också lösa de flesta tekniska problem som uppstår vid användandet.
Honungens värde i svåra situationer påvisas även i en nyligen publicerad studie, i vilken man undersökte 40 patienter med terapiresistenta sår (ulsterationer) på benen. I samtliga fall hade konventionella åtgärder varit utan resultat. När man så började använda honung i behandlingen, minskade ulsterationema i storlek inom 12 veckor, lukten avtog och patienternas allmänna situation förbättrades. Följaktligen accepterade patienterna villigt behandlingen. Även vid hudtransplantationer visade sig en gasbinda täckt med honung vara mycket bra. I en studie omfattande 80 patienter, som fick olika vanliga behandlingar efter hudtransplantation, var honungsbindan lika effektiv som ett modernt hydrokolloidförband.
Tittar man på föreliggande fakta verkar en behandling med honung i det stora hela vara mycket gynnsam -kostnadsmässigt såväl som behandlingseffektivt. Industrins intressen, men kanske även rädsla för infektioner orsakade av den sporbildande bakterien Chiostridium Botulinum, som kunnat påvisas i honungsprover och som i några enstaka fall lett till botulism hos småbarn, har hindrat att denna behandlingsmöjlighet kunnat slå igenom i industrinationerna.
Här bör även anmärkas att man hittills inte kunnat påvisa något fall av botulism till följd av användning av honung vid särbehandling; detta trots att honungsterapin på grund av ringa omkostnader och mycket goda resultat har en stor utbredning i tredje världen.
Undersökningar har dessutom visat att man kan sterilisera honung med hjälp av strålning utan att den förlorar sina antibakteriella egenskaper.

Honung till förebyggande av ärrvävnader
Efter operationer i bukhålan bildas i vissa fall ärrvävnader (vidhäftningar eller adhesioner) till följd av skador på bukhinnan. Dessa kan sedan leda till allt ifrån olika besvär (smärtor) i magen till tarmvred eller kvinnlig ofruktbarhet.
Av denna anledning är man idag på jakt efter möjligheter som kan förhindra dessa vidhäftningar. Man har i djurförsök testat olika medel, varav honung är ett. Experiment på 40 försöksdjur visade tydliga fördelar med användandet av honung vid operationer i bukhålan.

Honung vid strålbehandling
Vid behandling av elakartade tumörer spelar strålbehandling en stor roll. Ofta har denna dock biverkningar vid strålning av slemhinnor (t.ex. inflammationer). Därför är det viktigt att röka möjligheter som kan göra behandlingen mer uthärdlig.
Från detta område, den så kallade onkologiska stödterapin, finns en mycket intressant klinisk studie tillhands. Här delade man in 40 patienter med huvud- och halstumörer i två grupper. Studiegruppen intog 20 ml honung 15 minuter före och 15 minuter efter strålbehandlingen, samt ytterligare en gång sex timmar senare. Den andra gruppen blev endast iakttagen (kontrollgrupp). Hos 20 % av personerna i studiegruppen uppträdde svåra inflammationer på slemhinnorna, jämfört med inte mindre än 75 % av personerna i kontrollgruppen.
I samband med detta gick även många patienter i kontrollgruppen ner i vikt eftersom de hade mycket svårt att äta, medan patienterna i studiegruppen behöll sin vikt. Studiens upphovsmän anser att användande av honung som stöd vid strålbehandling är en enkel och billig metod som effektivt lindrar biverkningar.
En studie med annan målsättning kom fram till att antalet sjukdomsalstrande bakterier (pathogener) hos patienter som får strålbehandling kan reduceras genom intag av honung.

Honung för tänderna
Efter att andra studier hade visat att Manuka-honung inte orsakar karies fick 30 frivilliga antingen tugga på en honungsimpregnerad läderbit eller ett sockerfritt tuggummi. Efter 21 dagar kunde man fastställa att gruppen som fått honungsbehandlingen hade färre
blödningar i tandköttet och uppenbart i mindre beläggningar på tänderna. Därmed kan viss honung med fördel användas i behandling av inflammation på tandköttet.

Honung vid hudsjukdomar
En blandning av honung, olivolja och bivax (förhållande 1:1:1) testades framgångsrikt i olika studier på människor med hudsjukdomar, framförallt sådana som orsakades av svampangrepp. I en av studierna botades 86 % och i en annan runt 70 % av deltagarna.
En liknande studie gjordes på 39 patienter med neurodermit (Lichen simplex; en form av kroniskt eksem) och psoriasis. Den ena kroppshalvan smordes in med ovan nämnda blandning och den andra kroppshalvan med ovan nämnda blandning med kortisontillsatser. Studien visade att honung-olivolja-bivax-blandningen ledde till en förbättring hos 80% av patienterna med neurodermit och 63 % av patienterna med psoriasis. I andra fall kunde man minska dosen av kortison.

Honung och blodfetter
Nyligen genomfördes en annan undersökning med syfte att kartlägga Honungens inflytande på blodvärdena i jämförelse med olika sockerarter ,och konstgjord honung. Studien visade att runt 75 g honung (till skillnad från socker och konstgjord honung) sänkte både kolesterolvärdet (framför allt LDL-kolesterol) och blodfetts värdet.

Honung vid mag- och tarmsjukdomar
Åtskilliga undersökningar på djur har visat att honung effektivt skyddar magsäcken mot alkohol men även mot biverkningar av vissa mediciner som angriper insidan av magsäcken.
Honung kan också hämma de bakterier som orsakar magsår (helicobacter pylori) och skulle därför kunna få en stor betydelse vid magsårsbehandling. Även vid behandling av tarminfektioner skulle honung kunna spelaen viktig roll.
Här visade undersökningar på djur att honung givet oralt eller analt hade en skyddande effekt på tarmslemhinnan, som enkla sockerlösningar inte förmådde åstadkomma. I ett annat experiment visade sig honung lika effektiv som kortisonderivat. Eftersom de vanliga behandlingsmetoderna av tarminfektioner ibland är svåra att genomföra, vore kliniska studier inom detta område meningsfulla.

Honung vid tumörer och virussjukdomar
I djurförsök har man även kunnat fastställa en aktivitet mot cancerceller i urinblåsan. Tumörcellerna kunde påverkas positivt, dvs minskade i antal, då en honungslösning sprutades in i själva tumören.
Experiment har dessutom visat att honung är verksamt mot röda hund och herpesvirus. I en aktuell studie av munblåsor (Herpes labialis) och genital herpes visades sig en lokal behandling med honung vara än verksammare än standardbehandlingen med acyklovir.

Slutsatser
Honung är en substans som är mångsidigt användbar. Den är inte bara nyttig i den dagliga kosten - den kan även bidra till människans hälsa.
Ovanstående korta översikt bevisar att även om man tidigare inte skänkt temat honung och hälsa speciellt mycket vetenskaplig uppmärksamhet, så har man de senaste åren genomfört flera undersökningar, delvis även på människor.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att honung kan vara till stor hjälp vid behandling av sår, speciellt i svårare situationer. Honung är även med sannolikhet intressant som stöd i strålningsterapin, speciellt som industrin knappast erbjuder liknande alternativ. Även vid hudsjukdomar verkar mixturer innehållande honung vara motiverade. Det är dock önskvärt att man i framtiden genomför ytterligare kliniska studier inom detta område.
Även vid mag- och tarmsjukdomar och beträffande blodfettsvärden synes vidare kliniska studier meningsfulla och viktiga. Man borde också forska vidare i honungens eventuella helande verkan vid tumörer.
Dessutom kan man betrakta honung vid behandling av munblåsor som möjligt alternativ till andra, vanligare behandlingar.
En viktig uppgift för kommande studier blir att fastställa vilken sorts honung som lämpar sig bäst vid varje behandling. Vidare borde medicinska kvalitetskrav fastställas, så att behandlingarna kan genomföras målinriktat och med optimalt resultat.
Det skall dock även sägas att ovanstående fakta inte vill uppmuntra till att på eget bevåg använda honung som alternativ till etablerade behandlingsmetoder utan samråd med läkare. Patienter med mag- och tarminfektioner eller förhöjda blodfettsvärden kan naturligtvis prova på att öka sitt dagliga intag av honung. Dock bör man då vara medveten om de få problem som kan uppträda, såsom botulism (som dock hittills endast drabbat spädbarn) och framför allt allergiska reaktioner.

KARSTEN MUNSTEDT, Universitätsklinikum, KlinikstraBe 32, D-35392 GieBen
Artikel är översatt från tyskan av Mia Mårtensson och utkom i original i tidningen ADIZ (Allgemeine Deutsche Imkerzeitung) Nr 11 - 2005.

Artikeln är från Bitidningen Feb 06